Vi medmänniskor.

 
För några år sedan hade jag ett troll som följde mina blogginlägg.
Det var inte trevligt.
Jag fick kommentarer i form av oförskämdheter och osanna påståenden. Hur jag än försökte bemöta detta, dels med fakta och dels sedda från en annan vinkel, så hjälpte det inte.
Eftersom jag tycker att alla ska få uttrycka sin mening så lät jag det fortgå ett bra tag.  Men när jag märkte att hur jag än bemötte kommentarerna så vreds trollets åsikter ytterligare ett halvt varv åt sidan... och jag kom egentligen ingenstans med samtalet... så gav jag upp. Naturligtvis var trollet anonymt, och uppgav inget namn.
Kommentarerna blev så snedvridna och helt sanslösa så jag beslutade att tillsätta den funktionen på min blogg att kommentererna granskas av mig innan jag publicerar dem. Samtidigt började jag blockera alla ip-adresser som hade en anonym avsändare.
Det visade sig att mitt anonyma troll hade tillgång till många olika ip-adresser. Jag har räknat dem... och vad jag kan se så kommer sammanlagt 17 stycken ip-adresser från en och samma person. Som jag tror är en och samma, i alla fall.
Det känns lite konstigt att jag, (en kvinna över 60, numera pensionär), med ganska händelsefattigt och vardagligt liv kan liksom reta upp en helt okänd människa så pass att hen orkar skriva osande osanna kommentarer på min blogg. Visst är det märkligt?
 
Jag tänker på det ibland när jag hör att kända personer får hot av alla de slag på sina sociala medier. VAD de får stå ut med. Och ATT de står ut. Jonas Gardell blir mordhotad många gånger per dag, enligt vad han själv säger.
 
Det är ändå tur att de allra, allra flesta är vänliga medmänniskor. Inte motmänniskor. Och det får vi inte glömma bort. Även om rubriker och nyheter basunerar ut allt elände som ett fåtal orsakar...
Vi övriga vänliga vanliga, vi är faktiskt i majoritet.
 
Numera får jag inga anonyma kommentarer. Jag tror trollet gav upp när det inte fick luft i min blogg.
 

Fel, fel, fel

Jag hade fel för jag trodde att vänsterpartiet skulle ge sitt ja till den föreslagna regerinskombinationen så att statsministerposten gick till Stefan Löfven. Men det gjorde de inte. Nu verkar inte sista ordet ännu vara sagt, men...
Om de inte röstar FÖR Stefan Löfven... vem vill de då ha? Kan inte tänka mig att de kommer att rösta på Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson. Inte någon annan heller, för den delen. Så, varför krångla till det?
 
Läget är alltså ännu i högsta grad svajande och svenska folket får fortsätta gå i ovisshet.
 
Less på sörjan... det är vad jag är...
 

I väntan på John

Vad kan man göra en lördagmorgon kl. 08:30 när frukostkaffet är uppdrucket och lusten att städa inte känns särskilt påträngande? Som ni ser är ett tips att skriva ett blogginlägg.
Där kan man t.ex.skriva vilken tid man klev ur sängen. Klockan 06:25... är det verkligen en lämplig tid på en lördagmorgon?
Jo, för en som måste somna vettig tid på kvällskröken så är det nog det. Jag försöker vrida tillbaks dygnet så jag slipper ligga sömnlös till ettiden på natten. I och för sig ger jag ibland upp insomningsförsöken och försöker lösa en del knepiga ord i något korsord... så allt är ju inte av ondo med att inte somna. Och faktiskt löser jag någon knut där jag tidigare har fastnat.
Men i längden är det trist att ligga och invänta John Blund.
 
Kanske ikväll, efter 2-årskalas, somnar jag lättare.
Visa fler inlägg