GOTT NYTT ÅR 2008!

Så är det då de sista timmarna på år -07.

Det hör att det smäller lite här och där där ute, men vi sitter nog inne hela kvällen.

Den här nyårsaftonen är lite olik de senaste... Jag har tre st. av mina "barn" hemma hos mig. Tidigare år har de oftast haft någon fest att delta i, och då har jag ju liksom blivit ensam kvar i lägenheten.

Nu ska ni inte tro att det har gjort mig något.... för mig är inte nyårshelgen inte alls speciell. Det är ju egentligen bara en dag som går över i ett annat. Precis som vanligt alltså.
Min födelsedag är nog mera speciell ( fast jag fäster inte så stor vikt vid den heller). Då går jag ju in på ett nytt levnadsår. Och hur det ska gestalta sig... det vet man ju inte.
Egentligen tycker jag att tiden rusar fram alltför fort numera. Det är konstigt... nää, inga filosofiska funderingar nu....

Vi har haft en trevlig kväll hittills. Jag har lagat trerättersmiddag där skaldjur och fisk var huvudingredienserna. Jag tycker nog att förrätten och desserten var mest lyckad. ( Till vän av ordning vill jag säga att desserten INTE bestod av fisk).
Nu står en fruktsallad på bordet. Tillika en ostbricka... Och där sitter den övriga famljen och tittar på en fantasyfilm... och äter ännu mer... fast mätta är de ju redan....

Men för att orka med all denna mat, så har vi tagit en paus då och då.
Då passade vi på att spela betapet. På nätet. Dottern och jag är nybörjare båda två. Fast hon slår mig redan. Som så många andra spel så är det lite beroendeframkallande, har jag märkt.
Fast jag är seg och trögtänkt så kan jag inte låta bli...

Äh, jag måste ju öva mig, annars blir jag ju inte bättre.

Nu gäspas det i soffan bakom tv:n, fruktsalladen och ostbrickan.
Det är inget sting i ungdomen nu gör tiden!

Jag önskar alla mina bloggläsare
ett
gott nytt år.

Dagens goda gärning.

Den gjorde min dotter och jag idag.
Vi kom gående över kyrkogården. Där såg vi en äldre dam som, stående på alla fyra, förgäves försökte komma upp på fötter igen. Hon hade på något sätt ramlat, snubblat eller bara tappat balansen. Hon kom inte upp själv, hur hon än försökte. Inte ens med hjälp av sin rullator gick det.
Men då kom vi... och gav henne en hjälpande hand.

Det var en solig historia. Alldeles sann. Och vad bra det kändes för oss, att vi kom dit just då.
Visa fler inlägg