Sovmorgon?

Som "vanligt" väcks jag av att det försiggår något utanför mitt lägenhets fönster.
 Det är lika bra att kliva ur sängen. Med det här traktorljudet går det ändå inte att sova.

Jag gjorde stora ögon.... när jag insåg att det faktiskt var snöskottning som var orsak till oväsendet. Härligt.

Nu ska jag låtsas att detta, den första snön den här vintern, kommer att ligga kvar och fyllas på allt eftersom.
Då blir det ljust och fint.
Då blir det också  skidväder snart. Tillika sparkstöttingsväder... om man nu hade en så´n.... och om de inte sandade hela trottoarens bredd....

Det är hög tid att sätta vinterdäck på bilen. Jag får ringa till min däckbytare.

Hoppas att alla biltrafikanter denna Allhelgonahelg har hunnit byta. Och att de tar det lugnt.
 

Jajustja...

Så gick det då äntligen upp för mig att det faktiskt är Allhelgonahelgen till helgen. Det var min dotter som ringde och påstod det.... och hon har ju rätt...
Fast jag ville ju inte tro det först. Jag hade nämligen alldeldes bestämt för mig att det var nästa helg. Fel, fel, fel, fel, fel.

Det verkar som "framtidsutsikterna" inte lyser  alldeles klart framför mig. Mycket  blir liksom en överraskning, fast det inte behöver bli det. Det gäller bara att tänka lite i förväg.

Det är jag inte så där värst bra på. Hur många gånger har jag inte missat att ta ledigt en klämdag? När jag väl kommer på det, ( en vecka innan, eller så), då är det för sent. Då har alla jobbarkompisar redan för länge sedan fått sin ledighet beviljad. Och jag får jobba.
Inte kan jag skylla på någon annan heller.

Fast nu vet jag att jag ska planera julledigheten redan nu. Jag har börjat bläddra i almanackan. Om jag kommer ihåg att lämna in ansökan i tid, är en annan fråga.

Stödbandage

Jag HAR stödbandage på mitt vänsterknä. Nu.

Jag hade det inte när jag plussade på stegen på stegräknaren efter jobbet.

Då hade jag två reflexband istället. Ja, inte på knäet alltså..... utan ett runt handleden och ett runt fotledan. Så att jag skulle synas bra när bilarna kom.
Själv såg jag inte alls bra. Det var nämligen kolsvart längs en del av sträckan. Inte ett gatljus så långt ögat nådde. Inte så värst många hus heller. Tre stycken var väl det sammanlagda antalet.... Det lyste lite i fönstren.
Nää, bra såg jag inte. Det är ok. om någon vill kalla mig skumögd!

Nästa gång ska jag komma ihåg att ta med mig pannlampan. En fiffig uppfinning.

Men nu har jag stödbandage. Skönt.

Ska nog komma ihåg att ta på mig det på nästa promenad.

Det är stegräknartävling. Inte ge upp.
Visa fler inlägg