Glad för mitt plock!

Det fanns inga just inga kantareller på de vanliga ställena. Det var ju i och för sig inte så konstigt, det vandrar folk kors och tvärs genom skogen så här på "sen"sommaren.
Alla tycks vara på jakt efter läckerheterna. Idag såg jag två stycken som smög mot "mina" ställen....

Men,
jag råkade komma på ett annat "nytt" kantarellställe, som ingen annan verkade ha upptäckt ännu. Mycket, mycket märkligt. Det ligger inte gömt på något vis... så jag undrar just hur länge jag får ha det ifred. 


Det här är bara en liten del av mitt nya ställe. Jag lämnade en massa kvar för tillväxt ... hoppas på regn och nytt plock om några dagar. Och att ingen annan har hittat dit!



Fast jag grovrensar i skogen så tar det lite tid att rensa hemma. Men nu puttrar de i grytan i alla fall.

Lite blåbär plockade jag också.


Jag är så glad för mitt plock. Inte så mycket blåbär blev det, bara dryga litern, det ska bli mera någon annan dag. När jag har mer tid.

Men en som var riktigt, riktigt glad för sitt plock såg jag idag. Det var en fhailändska på cykel. På styret hade hon en 10-litershink. Den var nästan fylld ända upp. Hon kom från den lilla skogen här bredvid mitt hyreshus.

Och hon sken som en sol!

Fina hälar!

Ja just det.
 
Jag har fina hälar. Det är säkert. Det sa nämligen hon som kollade och kände på mina fötter innan hon gjorde fotavtrycken på mig.  Och det helt utan att jag alls hade bett om ett omdöme. Jag bara satt där och lät mig undersökas.
Hon, undersökerskan var ung och vacker. Hon sade det nog inte utan att hon verkligen menade det.

Otroligt.

Hälarna har jag aldrig fått någon komplimang för tidigare.

Och så sade hon att jag hade väldigt mjuka fötter. Jag fattade det som om det var mjuka och lättböjliga... alltså inte stela med knöliga förhårdnader.
Jag tror att det också var ett bra omdöme.

Fina hälar!
Vad roligt!
Det ska jag minsann komma ihåg länge.

Man ska vara glad åt fötter.

Jag har just läst ett blogginlägg om vackra skor.

Då kommer jag naturligtvis in på ämnet fötter. Mina fötter.

Jag har aldrig ägt ett par högklackade eleganta smala skor.
Det har liksom inte varit min stil. Istället har jag gått i breda låga skor, modell birkenstock.... Ja, jag har väl inte haft Birkenstock på mig alltid, men den typen av klack är nog bland det högsta jag har gått i. Så ni förstår. Breda har de också varit. Tårna har haft gott om utrymme när de fick lust att vifta lite.

På somrarna, när jag var barn, gick jag mest barfota. Barfota på gräs, grus och också ibland på nyslagna åkrar. Det var skönt... och jag önskar att flera barn av idag skulle få känna den känslan. Nåväl, fötterna har fått både träning och frihet.
Trots det har jag idag en hammartå på högra foten och hallux valgus på båda. Trött blir jag i dem, när jag går långt. Så idag gjorde jag äntligen det jag har tänkt länge, men inte unnat mig. Jag gjorde fotavtryck fötterna och ska nu om ett par veckor få ett par sulor som är specialgjorda just för mina fötter.

Det är lite lyxigt och funkar det inte så vet jag inte vad... 1480 kronor... det måste bara bli bra.

Folk på jobbet säger att det är värt pengarna. Jag måste tro.
Visa fler inlägg