Surt och Syrligt

Det slog mig plötsligt i förrgår kväll,
när jag skulle sova,
att jag den senaste tiden har varit onödigt kort, tvär och negativ i mina kommentarer och inlägg. Åtminstonde kändes det plötsligt så. Att då kunna somna in och sova gott... det var liksom lite åt det svåra hållet. Men det gick.
Det är ju inte så jag VILL vara.
Jag vill inte vara häxan surtant.
 
Så nu ska här bli lite lenare, gladare och positivare tongångar. Lite sockrigare, alltså.
 
Kanske ska börja med att  berätta att den här dagen har varit mycket lugnare än gårdagen. :)
Min handled värker mindre. Men den blir trött av att skriva på datorn så det får väl bli en begränsad tid till detta. :)
Lägger mig alltså tidigt ikväll och fortsätter att läsa min bok. :)
 
Ett sista litet gnäll måste jag ändå få säga. Jag tycker att det är värdelöst att ha tävlingar på nätet, kopplade till facebook. Det är väl alldeles självklart att den som har flest facebookvänner har störst chans att vinna.
En fototävling ska väl bedömas av obejktiva personer. Eller?
40 eller 400 vänner - vem har störst chans liksom?
 
Förresten så skar jag mig i tummen när jag skulle skära grönsaker i kväll.  Det blödde jättemycket. Men jag gnäller inte för det.
 
Jag är glad ändå! :D
 
 

Jag gillar...

...  är veckans tema i fototrissen.
Det blev väldigt svårt, det. För jag gillar ju så mycket. Skulle kunna ha massor med bilder...
Barnbarnet är en stark kandidat. Men henne hade jag med på förra fototrissen.
Årstiderna är fyra... trissen tre...
"Barnen" är också för många.
Livet... hur fotograferar man det?
 
Naturen gillar jag ju... i alla väder... vad ska jag då välja därifrån?
Eftersom jag sitter med bruten handled, får det bli gamla foton. Tre olika vinterbilder. Jag längtar:
 
 
 
Tävling denna vecka. Många presenttips här. Kolla den här länken:     http://www.coolstuff.se/tag/Fars-dag-present
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Fem år. Det trodde jag inte.

Jag har bloggat i 5 år!
Det hade jag ingen aaaaning om. Ett par, tre år kanske... men 5? Så är det i alla fall.
5 1/2 år, om jag ska vara noga.
Jag startade inte bloggen själv. Det var det ett av de älskade barnen som gjorde. Väldigt skeptisk var jag till en början. Men eftersom jag tycker om att skriva så provade jag ett tag.
 
Nu går det knappast att sluta. Det blir som en slags dagbok. Inte så att jag skriver mina innersta känslor och tankar... men lite känslor, åsikter och tyckanden kommer ut ibland.
Jag skulle vilja ha min blogg på papper, faktiskt... Det blir många sidor det, tror jag. Så jag avstår nog.
 
Idag har jag läst en del av mina gamla blogginlägg. Det är riktigt roligt. Fast, inte alltid. Ibland är den ganska tråkig. Jag antar att det är de grå dagarna, då ingenting särskilt händer. Dagarna rullar liksom bara på. Som livet.
 
Jag tycker att jag är bra på att skriva.
Det är mina bloggande barn och syster också. Måste ligga i släkten.
 
 
Visa fler inlägg