Tacka livet

Idag är en så´n där alldeles underbar dag, när man kommer på sig själv att man vill tacka livet. I alla fall JAG vill tacka livet. Inte bara för att det är min födelsedag utan för att det helt enkelt är så fantastiskt att få vara med om ett liv.
Att finnas till...
Naturen håller på att byta till höstdräkt, luften är sval men varm ändå, jag har alla sinnen i behåll (somliga inte helt hundra, men ändå), 
Jag har allt jag behöver och lite till.
 
Kanske sitter känslan i från lördagens dop. Så fint det var. Bara det här att få se den lilla familjen och prästen gå altargången fram till tonerna av Pippi Långstrump!
   Jag ler bara jag tänker på det.
 

Farbror Frost

I natt har han varit runt och härjat.
Jag såg allt spåren på bilarna och i gräset på sina ställen. Han kunde väl inte hålla sig längre, Farbror Frost.
Jag har boken. Olles skidfärd - Elsa Beskow -.
Den är jag rädd om.
Strax ska jag gå på promenad i den lite kyliga kvällen. Jag ska gå sakta idag och njuta.
Hoppas att den härliga hösten är här på riktigt nu. Friska dagar med färger som glöder.

Tiden går.

Idag är det 34 år sedan min son kom till världen.
Lite omständigt var det.... det var en sätesförlossning, och många ville se och lära. Lite tidigare hade de försökt att knuffa honom i rätt läge med huvudet nedåt, men si det gick inte alls det. Han spjärnade emot på halva vägen och de fick allt snällt putta tillbaks honom i ursprungsläget igen. Jag fick göra en s.k. bäckenmätning på röntgen där innermåtten i bäckenet mättes. Jag hade tillräckliga mått för att kunna föda normalt.
Hur som helst var vi till allmänt betraktande under förlossningen. Ambulansen var där, narkosläkare och förlossningsläkare. Barnmorskor förstås och undersköterskor. Elever. Extra personal som hade möjlighet att övervaka föreställningen. Det stod folk runt väggarna varhelst man såg.
 
Just då hade jag inte vett att säga ifrån. Hade det varit nu så hade jag nog inte godtagit allihopa. Nu sker nästan inga sätesförlossningar. Det blir kejsarsnitt istället.
 
Men det fixade vi! Lite segt var det men ut kom han. Och han skrek.
 
Sedan fick han kolik och skrek så gott som jämt ett tag. Men sedan... blev han så snäll, så snäll....
 
Världsbäst, helt enkelt!
Visa fler inlägg