Ther is always hope

Innan jag gick ut skolan, kanske det var i 9:an eller möjligen i fackskolan, så skulle vi skriva tre stycken s.k. specialarbeten. Jag tror att valen var ganska fria, men ändå olika. Jag vet att jag hade problem med att hitta ämnen som jag ville fördjupa mig i.
Ett ämne som ändå föll ganska snabbt på plats var att jag ville skriva om romerna.
De två andra blev, efter ett ganska långt funderande, om månen och till sist om London. Londonarbetet valde jag mest genom att jag hörde andra i klassen välja liknande ämnen.
Det är helt klart att mitt största intresse gäller just människor. Och det är ju det jag har jobbat med hela mitt arbetsliv. Kombinerat med ganska mycket teknik... som jag egentligen inte är så intresserad av men som jag har lärt mig för att klara av jobbet.
Jag borde ha valt något ämne innehållande djur och natur.... kan jag ju tycka så här långt efteråt. Och skippat åtminstone London.
Inte vet jag om jag lärde mig så mycket, men jag kommer ihåg att jag skrev till romerna i Stockholm och bad om material. Det fick jag, ganska mycket.
 
När jag ändå är inne på "romer". Förra veckan stoppade min tiggerska mig vid affären. Hon strålade och pratade. Mest på rumänska, men blandat med en del svenska och engelska ord. Så mycket förstod jag ändå att hon nu hade fått ihop så pass mycket pengar så att hon nästkommade dag kunde åka tillbaks till Rumänien.  Det kändes bra. Jag gläds med henne.
 
 
 
#1 - - irene:

Jag blir också glad. Både för att hon lyckats och även att du skriver "min".

Svar: Tack för det.
mammselen