Annat olikt från Göteborg

Det fanns annat i Göteborg som också var olikt min stad. Inte bara skyltarna som jag visade i mitt förra inlägg.
 
Det var tiggarna. Jo, en del var likadana som här... dvs. de satt utanför affärerna med sin pappersmugg. Och folket gick förbi utan att ens säga hej.
På en del ställen spelade de glada melodier på något slags instrument som jag inte vet namnen på. Instrumenten såg ganska använda ut, och kanske de hade gjort en del av dem själva. De var glada och gjorde de grå, blåsiga dagarna lättare. De tiggarna finns inte i min hemstad.
Sedan fanns det en tredje slags tiggare som rörde sig bland oss stadsbesökare. De kom mot oss, eller gick efter oss, med sitt tiggeri. Det upplevdes lite hotfullt och kändes inte alls bra. De tiggarna finns inte heller i min hemstad.
 
Det kändes som om tillhörde olika slags folkgrupper, eller länder. Är det någon som vet?
#1 - - Maria:

Nä det där kan jag inte svara på, men stolen känner jag igen 😀

#2 - - Per-Anders:

Jag gillar också Göteborg, i synnerhet göteborgarna. De lever oftast upp till myten som glada och vänliga. Det där med olika typer av tiggare tror jag är ett storstadsfenomen. Där jag bor (mellannorrland) har vi bara den typen av tiggare som sitter utanför affärer med pappmuggar.

#3 - - Mia:

Nej, det har jag inte heller upplevt att de går mot en eller efter en. Göteborgsfemomen? Jag har inte upplevt det i Stockholm än, trots att jag varit där en hel del senaste tiden.

Svar: Det kanske är ett Göteborgsfenomen då.
mammselen