Kaffe

Nu har jag redan druckit så mycket kaffe så det borde vara nog för hela dagen.
Det kan inte vara nyttigt.
Det här var ett annat kalas... saftkalas... små koppar och fikabröd anpassat till kopparna.
 

Suck

 
Idag blev det inte mycket gjort.
Jag tänkte ta en längre promenad men fick ett telefonsamtal om ett besök, så jag vände hem igen. Därefter har jag försökt nå en person via telefon ganska många gånger... men får inte något svar.
Eftersom det kändes ganska viktigt att få tag på personen i fråga, och jag hade en del frågor att få svar på, så ville jag inte gå ut. För mig känns det liksom lättare att koncentrera mig på samtalet om jag sitter vid ett skrivbord och kan anteckna än att gå omkring ute med telefonen i örat.
Äsch... och dagen bara gick...
 
Tur att det finns andra glädjeämnen att tänka tillbaka på.
 
 
 
 
 

Och där kommer ju Charlotte Kalla...

Så har det då varit skidtävlingar i staden igen.
Min, (vår), vana trogen gick vi genom skogen och ställde oss vid skidspåren... också i skogen. Där fanns det knappt några andra åskådare. Bara en tv-fotograf och en grupp med serviceteamfolk till  några av skidåkarna. Inget stängsel heller och eftersom alla åskådare var på stadion och i mördarbackern så var platsen den bästa tänkbara. Vi hejade allt vad vi kunde... både på de som ledde loppet och på den som låg sist. ( Nu har jag en smula ont i halsen).
 
Men ännu roligare var det att heja på mina egna små skidåkare
Där bakom... där är hon... Charlotte Kalla...
 
Men inte där. Där är mostern.
De verkar gilla det här med skidåkning, de små.
 
Visa fler inlägg