Ett slags beroende.

Nu när jag ibland jobbar hela dagarna så hinner jag inte vara ute i samma utsträckning som jag skulle önska. Många steg tar jag i alla fall. Fast inomhus.
När dagen så är slut och jag stiger utanför lasarettets dörrar så känner jag en sådan lättnad över att få andas frisk utomhusluft. Jag liksom nästan stannar till och brara drar några djupa andetag.
Känner mig fri. Och glad.
Idag kunde jag inte stå emot. När jag hade ätit lite gick jag ut en extrarunda. Det regnade lite... men vad gjorde det?