Typiskt

Idag tog jag mig i kragen och använde mina fötter till en promenad runt berget. Skulle ha gjort detsamma i går men ibland protesterar fötterna... redan i förväg... så då blev det inget. Vilket innebar att jag blev lite oföretagssam mest hela dagen.
Att åka på ett par secondhandbutiker det räknas liksom inte ur motionssynpunkt. Emellertid kom jag hem med några barnböcker, Det händer så gott som jämt vid mina loppisbesök, men jag ger bort en hel del. Har man 7 stycken barnbarn under 6 år och själv älskar böcker, så blir det lätt så...
 
Alla fall, jag lämnade kameran hemma idag. Och så gott som alltid när jag lämnar kameran hemma så dyker det upp något som jag skulle vilja fotografera. Idag var det en ekorre som inte alls hade bråttom över vägen. Hen satte sig lugnt och vilade med sin stora grankotte i munnen. Till och med jag, som inte är världens snabbaste med kameran, skulle ha haft god tid på mig att få fina bilder.
 
Typiskt, alltså.
 
Men fötterna mår bra. Inte mer ont än vanligt.
 
 
#1 - - Mia:

Hade du inte ens mobilen med dig? Den får duga för mig när inte kameran är med. Så är det väldigt ofta numer för mig.

Svar: Min mobilkamera är väldigt dålig. Jag fick den av min son, (han skulle förstås ha en nyare modell), och jag vet inte hur laj har lyckats repa linsen. Men det har jag, på något sätt.
Tyvärr är den inget bra alternativ.
mammselen

#2 - - Irene :

Klokt beslut. Man ska lyssna på sina fötter. För utan dem man står sig slät.

#3 - - Irene igen:

Slät! Jag satte faktiskt dit två t.

#4 - - Irene för tredje gången:

TT. Ska det vara så svårt att få till det?

Svar: Jag tror det är telefonenes fel. Den väljer ju ord hejvilt!
mammselen