Vilka dumheter!

Det var ett inslag på nyheterna angående att samla in pengar till lärare när hösttrerminen (alt. vårterminen)  är slut.
Alltså, jag är förvånad. Är det inte slut med detta? Redan för länge sedan när mina barn gick i skolan reagerade jag mot detta. "Snäll" och feg som jag var sade jag förstås ingenting... trots att jag tyckte att det var helt galet. Det är inte perngarna jag vänder mig emot, det är liksom hela tanken.
VARFÖR ska det samlas in pengar till presenter till lärarna varje halvår?
Vilka andra yrkeskategorier får presenter av sina " kunder"?
Det vore väl helt ok. om arbetsgivaren vill uppmuntra sin personal, men så är det ju inte när eleverna (läs föräldrar) samlar in till läraren.
Får butikspersonal julklapp av kunderna? Får sjukhuspersonal julklapp av patienterna? Får vägarbetarna julklapp av bilister, cyklister och gångtrafikanter? Sophållningen, industripersonalen, kulturarbetarna,  lokalvårdare, präster... osv. osv.?
Går det inte att få stopp på detta? Vilken förälder är så tuff så hen vågar sätta stopp för det?
Jag önskar jag vore yngre.... för nu har jag mod.
 

Nu så!

 
Nu börjar det likna nå´t. Hoppas bara att temperaturen fortsätter att hålla sig under nollan.

Fynd på basaren

I lördags var jag på Röda Korsets julbasar. Alltid roligt, för där kan man hitta vackra hemgjorda saker, köpa gott fikabröd och ha tur genom att få en vinst i något lotteri. Nu blev det inte någon vinst i lotteriet för mig, men ändå.
Förutom lotterna köpte jag två böcker, och jag kan nästan tycka att den ena boken var en slags vinst. Den heter `De ovanliga, Människor som går mot strömmen` och är skriven av Åke Mokvist. Boken trycktes 2002.
Ja, Den handlar om ovanliga människor. Bilder finns med som förstärker deras annorlunda liv. Många av dem har gått ur tiden. Nu har jag bara hunnit läsa om några av dem, men förundras av deras sätt att leva och deras livsöde.
Sådana speciella människor som liksom har gått sin egen väg och inte funnit sig i samhällets framåtskridande, de intresserar mig. De väcker tankar och förundran. De måste ha haft ett hårt och slitsamt liv, för ofta bodde de lite avsides i dåliga hus och med få eller inga alls moderniteter. Ändå valde de att bo kvar.... och ha det på sitt sätt. Och kanske inte av egen fri vilja, kanske omständigheterna tvingade dem till det.
Skulle tro att myndigheterna (samhället) ibland försökte "hjälpa" dem , men att det inte lyckades.
 
Tidigare var det inte direkt ovanligt att de syntes eller omtalades ibland.
I alla fall minns jag ett gammalt syskonpar i samhället som kom farandes på en flakmoppe för att handla. Hon, systern, satt på flaket och han, alltså brodern, körde. De ansågs lite eljest... var de bodde, och hur de hade det, det vet jag inte.
Idag ser man inga ovanliga längre. I alla fall gör inte jag det. Hör inte talas om dem heller. Vad har hänt? Blir alla infångade i samhällets omvårdnad så tidigt så att möjligheten liksom inte finns. Om det är så... så kanske det är lika bra.
Eller så är det inte alls det.
 
Får man vara annorlunda idag? Och hur mycket?
Visa fler inlägg