Biodags igen

Jag hade ett klipp kvar på min bioremsa på Bio Regina. Egentligen hade tiden gått ut i september och då hade jag två filmer kvar, men personalen på den bion är så tillmötesgående så de förlängde tiden till årets slut. Sådant uppskattar jag mycket.
Filmen jag såg var Roy Anderssons  Om det oändliga. En märklig film, så olika andra filmer jag har sett. Roy Anderssons tidigare filmer kan jag inte jämföra med, de har jag inte sett.
Om det oändliga är egentligen en lång rad olika scener. De flesta stillsamma och långsamma, men också några mörka och nästan lite skrämmande. Färgerna är matta och miljön oftast avskalad. Lite dystert känns det.
Bildspråket tilltalar mig också. Ibland känns de som en tavla. Ett slags konstverk.
 
Men ändå. Den ger tankar. Både under filmen och efteråt. Det tycker jag är ett bra betyg på en film.
 
Lillasysters Novemberkaktusskott sköter sig perfekt
 
 
 
#1 - - Mia:

Om jag tolkar dig rätt så gillar du den och rekommenderar filmen!?

Svar: Jag vet inte, faktiskt. Den är speciell, och jag vet inte om den passar alla. Jag gillar den, men kanske den är lite tung/svår för en del. Jag fick en känsla av att människorna ( alltså vi alla) är väldigt ensamma ... Det går inte riktigt att förklara. Om du ser den kan du kanske ge din syn på filmen. Det skulle vara intressant.
mammselen

#2 - - irene:

Sån biopersonal är guld värd för biografen också

Svar: Japp.
mammselen